Under förstudien lärde jag mig ett sätt att se på vad en produkt är. Författaren gjorde skillnad mellan tre olika nivåer av produkt. Kärnprodukt – tilläggsprodukt – metaprodukt.
(Fritt efter Ole Jon Altermark)

Vandrandet och besöksmålen är KÄRNPRODUKTEN – det ska finnas tillräckligt med besöksmål som är så intressanta att människor vill bli våra gäster.
Kärnprodukten ska vara tillgänglig både när det gäller vägen dit och informationen om platsen eller sevärdheten. Besöksmålet Potatisbacken är definitivt en Kärnprodukt. Den finns beskriven i geografiböcker över hela jorden.
År 2000 träffade jag två professorer från Australien som åkt till vår by för att uppleva just detta potatisland. De hade sett backen i en bok och bestämt sig att en gång i livet åka och se den. Deras besök får tjäna som ett exempel på de olika nivåerna av produkt.

För att gästerna ska kunna njuta av attraktionen erbjuder vi i området olika TILLÄGGSPRODUKTER. Det vanligaste är logi, det är bra att kunna bo i anslutning till det man vill uppleva. Men hit hör också mat och service, transporter och tydlig information – och guidad tur. Allt sådant som gör upplevelsen av besöksmålet mera komplett, men också sådant som man kan göra som tillägg.

De två professorerna i exemplet bodde hos oss, de gick vandringar på byn och upplevde nationaldagens firande på Hembygdsgården. De besökte turistbyrå och naturum och fick mycket till livs i tillägg till sin upplevelse av Potatisbacken.

De olika attraktionerna ger också upphov till olika METAPRODUKTER. Omkring Potatisbacken kan man göra föredrag om hur självhushållet fungerade och även sälja boken ”Ammarnäsbygdens Historia” – och då är boken en tydlig ”metaprodukt”.
Omkring Norgefärderna kan man berätta om hur strapatserna gick till, men också om hur byns ekonomi förbättrades genom handeln. Ett föredrag i ekonomisk historia blir en ”metaprodukt” som ger Norgefärderna en helhet och ett mervärde.

De två professorerna ville veta något om våra företagarvillkor i Lappland. De kunde göra en jämförelse med sitt eget land och de hade också med sig ett bekymmer – de ville veta hur vi kunde skapa något av ingenting. Orsaken till det var att befolkningen av aboriginer i Australien minskade. De unga män som inte bildade familj gick ut i öknen och försvann. Hur kan man påverka utvecklingen så att dessa män vill fortsätta leva? Hur kan man skapa en mening i att behålla sin kultur och utveckla den?

Frågan om företagsutveckling i vår by var intressant och jag förberedde mig på att berätta för dem om hur jag såg på företagsamheten. Jag var säker på att kunna ge dem en fullvärdig ”metaprodukt”. Under tiden som jag förberedde kaffet så skulle de bara gå en sväng till Skulpturum och se på Maritas konst.

Tiden gick. Kaffet var i termos så det kallnade inte, men tiden bland konstverken tog lång tid. Jag hade gott om tid att fundera på vilka erfarenheter jag skulle dela med mig av. Men jag tyckte att det tog lång tid.
Efter en dryg timme dök de upp för kaffe och det var tydligt att de redan fått sig till livs svaret på sin fråga. Hur man gör något av ingenting hade besvarats av konstnären och inte av företagaren.

Jag har haft kontakt med dem under förstudien 2009 och även laddat ned föredrag de hållit över hela jordklotet. Deras område är ”socialt kapital” och de föreläser om samhällsutveckling som en frukt av organiserat samarbete. Men det får vi prata om senare.